kalla mig inte sur, för de är det minsta jag är. Hela grejen får mig äcklad bara och jag är snarare ledsen och besviken, absolut inte sur. När jag för en gångs skull hade börjat tänka framåt ber du mig leva för stunden igen, inga problem för mig för de är där jag trivs bäst. Åh be mig inte finnas vid din sida, eller hjälpa dig när du inte tillåter mig att göra de. Ju mer du ljuger och smyger med saker, ju mer drar du oss neråt.